Sheila O’Flanagan skriver romantisk chick-lit där fokus ligger mer på huvudpersonens liv än på kärleken. I Syskonkärlek är det den nära familjen, föräldrar och syskon, som står i förgrunden. Romy har haft en jobbig tonårstid, med föräldrarnas skilsmässa och det faktum att hennes äldre halvsyskon är arvtagare till familjeföretaget, som hon inte har någon som helst del i. Som vuxen har hon fortfarande inte tagit i tu med sitt dåliga förhållande till mamman och storasyskonen, men när mamman ska ryggopereras tvingas hon åka tillbaka hem oavsett om hon vill eller inte. Kvar i Australien lämnar hon sin bäste vän, som hon bara råkar kyssa på flygplatsen …
Det är kul med en lite mer lättsmält bok som utforskar olyckliga familjer, framför allt eftersom genren själv kräver ett lyckligt slut. Ofta har chick-lit starka familjer eller kompisgäng som sin stabila kärna, så det här var en intressant kontrast. Just de ensidiga bilder vi har från barndomen är spännande att få belysta från mer än ett håll, t.ex. Romys föräldrars skilsmässa, som hon självklart har en mer oförsonlig bild av än vare sig mamman eller pappan.
Jag tycker det känns som om Sheila O’Flanagan börjat gå lite på autopilot med de senaste böckerna, eller så är det bara jag som börjar vänja mig vid genren, men trots att jag gärna sett en djupare karaktärsteckning så var detta väldigt trevlig läsning.
Filed under: Läst 2010, Recensioner, Romaner | Tagged: Bokustoppen, chick-lit, Läst 2010, romantik | Leave a comment »