Pengar

Pengar av Victoria Benedictsson handlar om Selma Berg, en käck och ambitiös 16-åring med konstnärsdrömmar. När hon inte får lov att gå i konstskola väljer hon att istället gifta sig med en rik, betydligt äldre man, som hon inte är förälskad i och som hon finner fysiskt motbjudande. Äktenskapet blir till synes lyckligt, men bara för att Selma är bra på att dölja sina verkliga känslor.

Enligt Benedictsson säljer Selma sig för pengar när hon gifter sig med en rik man utan att älska honom och boken är en anklagelseskrift mot den svenska lagstiftning som tillät unga kvinnor att gifta sig vid 16-års ålder, innan de var vuxna nog att förstå vad äktenskapet innebär, samtidigt som myndighetsåldern för kvinnor var 25 år. Selma hade ärvt pengar som skulle kunnat bekosta hennes konstutbildning, men innan hon blir myndig får hon inte röra pengarna. Flickans förmyndare var den som skulle bevaka hennes rätt, men ofta nog värderades ett fördelaktigt giftermål mer än flickans känslor. Möjligheterna för en kvinna att försörja sig själv var små; det var få yrken som ansågs passande för fina flickor.

Benedictsson anklagar inte bara det patriarkala samhället, även flickornas mammor får del i skulden – de uppfostrar flickorna till att ta avstånd från allt som tillhör männens värld och gör dem därmed oförberedda på vad äktenskapet innebär, både sexuellt och samlevnadsmässigt.  Selmas kusin läkaren beklagar sig över att han inte kan prata med sin fästmö om sitt yrke, hennes uppfostran har gjort att hon tycker allt som har med kroppen att göra är snuskigt och fult.

Berättelsen om Selma kan läsas som en utvecklingsroman, hur en naiv flicka som flyr in i äktenskapet blir en klokare, mer luttrad kvinna som tar ansvar för sitt eget liv. Den kan också läsas som en kärlekshistoria med förhinder, där varma känslor mellan Selma och hennes kusin aldrig får erkännas. Det är också en feministisk kampskrift som fortfarande är aktuell, kanske inte så mycket bland moderna svenska flickor, men desto mer hos flickor som växer upp i hederskulturer. Det kan vara bra för oss att veta att man även i Sverige levde i en hederskultur där mannen härskade suverän, även om vi på 100 år kommit väldigt långt i kvinnlig självbestämmanderätt.

Läs även andra bloggares åsikt (via bloggar.se) om: ,

Ut och stjäla hästar

Ut och stjäla hästar av Per Petterson handlar om Trond, en äldre man som flyttar ut i skogen för att få vara ifred. Miljön får honom att börja tänka på sommaren 1948, den sista sommar han tillbringade med sin far i en säterstuga ute i skogen, och de tragiska händelser som inträffade då. Läsaren lär parallellt känna den 15-årige Trond från 1948 och den 67-årige Trond i nutid (1999).

För 15-åringen var vuxenvärlden fortfarande ett mysterium och skogen ett äventyr. Kompisen Jon drar ut honom på upptåg och fadern sätter honom i hårt arbete. När tragedin slår till förstörs idyllen, hemligheter avslöjas och Tronds liv blir aldrig mer sig likt.

Den 67-årige Trond har mer eller mindre flytt ut i skogen. Han är änkling sedan några år och det finns inte mycket som binder honom vid livet. Planerna för den förfallna stugan han bor i och promenaderna med hunden Lyra fyller hans dagar. Ett oväntat möte med en granne släpper lös en flod av minnen.

Jag gillade Ut och stjäla hästar, även om det inte var någon livsomstörtande läsupplevelse. Precis som några andra bra böcker med åldrade huvudpersoner jag läs senaste åren (Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen och Dimmornas lek av Kate Morton) är det växlingen och spänningen mellan dåtid och nutid som ger boken liv. Den unges livslust och förvirring inför vuxenvärlden kontrasterar på ett bra sätt mot den gamles trötthet och tillbakablickande. Per Petterson ger långt ifrån alla svar, men det behövs inte. Glappet mellan nu och då måste inte fyllas med information om vad huvudpersonen gjort alla dagar, det räcker så bra att få veta vad som händer några korta månader 1948 och 1999.

Rekommenderas.

 

Läs även andra bloggares åsikt (via bloggar.se) om: ,

Kärlekens väv

Kärlekens väv av Ahdaf Soueif har jag kämpat med i sex veckor, ibland har boken blivit liggande orörd i flera dagar i rad, ibland har jag gjort stora framsteg. Sex veckor är väldigt lång tid för mig för en bok på under 500 sidor. För ett par veckor sedan läste jag en lika lång bok av Elisabeth George på en dag …

Vad handlar den om då?

Kärlekens väv väver samman personer i samma släkt över tiden, dels genom att berätta om Anna och Sharif i början på 1900-talet, dels genom att berätta om deras nutida släktingar Amal, Isabel och Omar vid 1900-talets slut. Det är Amal som är berättaren; hon får en dag besök av Isabel som skickats dit av Omar med en koffert Isabel ärvt, fylld med brev och dagböcker skrivna av Anna (Isabels mormorsmor) och Layla, Amals och Omars farmor. Amal sorterar breven och dagboksanteckningarna i kronologisk ordning och börjar berätta historier, blandat med händelser i hennes egen vardag, den spirande kärleken mellan Isabel och Omar och Egyptens politiska historia.

Vad var det som var så jobbigt?

Boken var egentligen inte så jobbig att läsa, bortsett från att det gammaldags språket irriterade mig i början. Visst ska brev och dagboksanteckningar föreställa skrivna vid 1900-talets början, men det kändes inte äkta. Med tiden vande jag mig och slutade reagera.

Boken blandar Amals röst med Annas och Laylas brev och dagböcker och det är ofta inte helt tydligt vem som berättar. Efter ett par meningar har det framgått, men det är lite förvirrande att fortsätta läsa en text som plötsligt bytt berättare. På många ställen var bytet av röst markerat genom att texten var kursiv eller inte, men det gällde inte överallt. En mer påkostad utgåva än min pocketbok kanske skulle använt olika font för att markera de olika personerna. Det hade antagligen gjort läsningen enklare.

På sina ställen känns boken som en intensivkurs i egyptisk politik. Det blir på sina ställen väldigt mycket namn som bara är namn på politiker eller åhörare, omöjliga att skilja åt eftersom vi inte får tillräckligt med information om deras personlighet. Eftersom det är en roman litar jag inte på att författaren hållit sig till historiska fakta genom hela historien, t.ex. tar Sharif och Anna aktiv del i egyptisk politik och deras handlingar måste ju vara påhittade (eller egentligen utförts av någon annan), så jag kände på många ställen i boken ett behov av en riktig fackbok om Egyptens moderna historia. Här kunde det gärna funnit ett efterord eller extramaterial.

Varför fortsätta läsa?

En bok som jag tycker är totalt ointressant eller dålig fortsätter jag inte läsa i. Men en bok som är omväxlande tråkig och intressant har jag svårt att släppa helt. Vissa partier i boken gillade jag, vissa för lite för mycket politik. Jag är egentligen intresserad av historia och politik, men i en roman vill jag inte att politiken tar överhanden över romantiken eller huvudpersonernas berättelser. De bitar som handlar om Amals liv i nutida Egypten intresserade mig mer än de som berättade om likheter och skillnader mellan olika nationalistiska partier.

Dessutom var den ett val i en online-bokcirkel jag är med i. Visserligen skulle den varit utläsa i mitten av november, men jag är bara glad att den blev utläst alls.

Går den att rekommendera till andra läsare?

Jag skulle inte våga rekommendera Kärlekens väv till någon annan. Den har sina starka sidor, men kräver en hel del engagemang av läsaren utan att ge så jättemycket tillbaka. Den är verkligen inte dålig, men för långdragen och  kräver visst intresse av Egyptens politiska 1900-tals-historia.

The Looking Glass Wars

Man har alltid sagt att Alice i Underlandet är en saga berättad för Alice Lidell av Charles Dodgson. Enligt Frank Beddors ungdomsbok The Looking Glass Wars är det tvärt om. Alyss Heart, krigsflykting från Underlandet, berättade sin historia för Charles Dodgson och han förvrängde den till oigenkänlighet i sin bok Alice i Underlandet. Nu för första gången kan man läsa den verkliga historien om vad som egentligen hände med Alyss Heart, hennes onda faster Redd och alla andra invånare i Underlandet.

Frank Beddor har skrivit en spännande fantasy-bok där han tar de välkända figurerna och en del av händelserna och platserna från Lewis Carrolls Alice i Underlandet och Spegellandet och tolkar om dem i ljuset av ett inbördeskrig i Underlandet. Det är något för barnsligt skrivet för mig, mitt i alla blodiga uppgörelser, men passar säkert bättre för målgruppen: tonåringar som är ute efter en spännande och snabbläst fantasy.  Man bör nog ha läst originalet först för att förstå meningen med vissa saker, men det mesta förklaras efter hand.

The Looking Glass Wars är första delen i en triologi. Förutom detta finns även tecknade berättelser om samma personer.

När ingen ser & Innan döden kom

När ingen ser  av Elisabeth George är en deckare som handlar om utredningen av morden på ett antal unga pojkar på glid. Innan döden kom (av samma författare) är ingen deckare, utan ett social-realistiskt drama som berättar förhistorien till varför Joel Campbell, 12 år, kom att bli inblandad i ett av morden i När ingen ser.

Elisabeth George skriver ofta om utsatta barn, oavsett de är offer eller mördare i böckerna. Många gånger finns det sexuella övergrepp i bakgrunden, antingen som motiv till morden eller som en del i det som format mördaren. I Innan döden kom har hon tagit vad som vanligtvis skulle avhandlats på några få sidor i personbeskrivningen av en mördare eller ett offer och gjort en hel roman om hur snett det kan gå för några barn utan fungerande föräldrar i ett fattigt bostadsområde styrt av gangsters. Det är riktigt bra gjort, både spännande och gripande, för att trots att man redan från början vet hur det kommer sluta så kan man inte låta bli att heja på Joel och desperat hoppas att det kommer gå bra för honom. Samtidigt gör det mig arg att läsa om hopplösheten bland dessa människor och hur utsattheten går i arv, från tonåriga mödrar med olika fäder till varje barn och som inte orkar ta hand om sina egna barn, från likgiltiga fäder som gärna gör barn men vägrar kännas vid dem efteråt, till dessa försummade barn som växer upp och upprepar sina föräldrars misstag eller värre. Elisabeth George öppnar inte upp för en försonande framtid, utan visar snarare på de systemfel som gör att det inte finns något hopp för de som bor kvar i dessa underprivilegierade områden.

När ingen ser handlar om jakten på en mördare som väljer sina offer bland barn som Joel, barn som är tillräckligt gamla för att vara inblandade i brottslighet och osedlighet,  och placerar ut sina offer över hela London.  Inkompetenta och rasistiska poliser klassificerar morden som gängrelaterade och bryr sig inte ens om att ta redan på vilka offren var. Det är först när den fjärde kroppen hittas som en något mer intelligent polis förstår att de handlar om ritualmord och Lynley och hans team kallas in. En förfråga till andra polisdistrikt avslöjar de tidigare morden och en kamp mot klockan startar. 

En del av Elisabeth Georges framgång som deckarförfattare ligger i hennes intressanta huvudpersoner. Hennes evige huvudperson Thomas Lynleys privatliv har minst sagt vänts uppochner ett flertal gånger under bokserien, men när När ingen ser börjar är han lyckligt gift och det är istället på jobbet han har problem. Hans favoritassistent Barbara Havers är degraderad till konstapel på grund av sin oförmåga att samarbeta med sina överordnade och han har problem med högre polisbefäl som lägger sig i utredningen på sätt som leder till katastrof.

Baksidestexten på Innan döden kom får läsaren att tro att böckerna är hårt hopknutna och att Innan döden kom är en direkt fortsättning på När ingen ser, men i själva verket spelar det inte så stor roll i vilken ordning man läser böckerna. De händelser som knyter ihop böckerna förlorar inte i spänning av att beskrivas från två olika synvinklar och båda böckerna skiljer sig så mycket från varandra intrigmässigt och, framför allt, fokusmässigt, för att kunskap om den ena historien inte ska förstöra upplevelsen av den andra. Innan döden kom står också helt fristående från övriga böcker i serien om Lynley och Havers och kan därmed läsas även av någon som aldrig tidigare läst någon bok av Elisabeth George. Däremot skadar det inte att ha läst några av de tidigare böckerna i serien innan man ger sig på När ingen ser. Visserligen har man knappast problem att hänga med i historien ändå, men för att helt förstå interaktionen mellan Lynley och personerna runt honom så bör man nog känna till en del av det som hänt tidigare. 

Haunted Monastery av Robert van Gulik

Domare Dee är på väg hem från huvudstaden när hans vagn bryter en hjulaxel, i en snöstorm, nära ett taoistkloster. Dee har varit på väg dit tidigare för att undersöka tre mystiska dödsfall, men då har det kommit andra brott i vägen. Som sträng Konfucianist har domare Dee inte mycket till övers för taoister, som han betraktar som vidskepliga och allmänt suspekta, och den natt han tillbringar på klostret får honom knappast att ändra åsikt. Det pågår mystiska saker på klostret, unga kvinnor dör eller försvinner och kanske spökar det också? Det är iallafall en mycket verklig mördare som inte tvekar att attackera självaste domaren …

Mörkt vatten

Mörkt vatten är den första bok av Joyce Carol Oates jag läst och den var riktigt bra. Oates tar avstamp i händelserna vid Chappaquiddick, där dåvarande senator Ted Kennedy körde av vägen ner i en flod och hans kvinnliga passagerare drunknade, men flyttar berättelsen till nutid (1991). Redan i första kapitlet i denna kortroman (159 sidor) får vi veta att bilen hamnar på botten av floden, men historien berättas sedan i återblickar på den unga kvinnans, Kellys, liv och hur hon mötte den i boken namnlöse senatorn och hamnade i bilen den ödesdigra kvällen. Historien berättas på ett intensivt, närmast andlöst sätt och det känns som om man är där. Boken är snabbläst eftersom den är så kort, men innehållet är definitivt inte lättviktigt.