Mannen med sälgpiporna

Mannen med sälgpiporna av Nevil Shute är en underbar bok, som handlar om en gammal brittisk man som försöker ta sig hem genom ett av tyskarna ockuperat Frankrike våren 1940. Mr. Howard skulle bara till franska alperna, nära schweitziska gränsen, för att fiska och vila upp sig, men när kriget närmar sig vill han hem. På vägen plockar han upp det ena barnet efter det andra, precis som råttfångaren från Hameln (originaltiteln The Pied Piper är det engelska namnet på sagan om råttfångaren). Precis som alla Nevil Shutes böcker är det en fin historia, lågmält berättad och med en mycket mänsklig och älskansvärd hjälte. Läs den!

Mannen utan öde

”För till och med där vid skorstenarna fanns det något som liknade lycka i uppehållen mellan plågorna. Alla frågar bara om vedermödorna, om ”fasorna”, trots att det för mig kanske är den upplevelsen som är mest minnesvärd.Ja, det är om det, om koncentrationslägrens lycka jag borde berätta för dem nästa gång de frågar.

Om de frågar. Och om jag inte sjäv glömmer det.”

Det här är de sista raderna ur Imre Kertész bok ”Mannen utan öde”. Det kan tyckas elakt att citera slutraderna, men när det gäller förintelsen vet vi ju alla hur det slutade. Kertész berättar från en ung pojkes perspektiv, en fjortonåring som till en början tycker att det är ett spännande äventyr att bli deporterad till koncentrationsläger. Denna oskuld och acceptans av vad som händer gjorde ett stort intryck på mig, jag kunde se mig själv i denne pojke som inte ifrågasatte någonting, utan tog lycka och vedermödor som de kom och i någon mening litade på att vuxenvärlden hade skäl för allt som händer.Kertész har lyckats med det han skriver i slutraderna, att berätta om de glädjeämnen som ändå fanns i Auschwitz och Buchenwald mitt ibland allt det otäcka. Det är mycket bra skrivet.

Imre Kertész fick Nobelpriset i Litteratur 2002 och är augusti månads nobelpristagare i Amorosos/Litteraturas Nobelpristagarutmaning.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

En väldigt trevlig brevroman.

Guernsey var ockuperat av tyskarna under andra världskriget, och något år efter kriget börjar Juliet Ashton brevväxla med medlemmarna i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Man får steg för steg veta hur och varför sällskapet bildades och  hur det var att leva på Guernsey under den tyska ockupationen. Juliet är författare och letar efter ideer till nästa bok samtidigt som hon är i stort behov av en semester. Vad är naturligare än att hon åker och hälsar på sina goda vänner på Guernsey för att samla in deras historier själv?

Boken påminner en hel del om 84 Charing Cross Road av Helene Hanff, en mycket bra brevroman där man får följa brevväxlingen mellan en bokälskar och ett antikvariat, där breven blir alltmer personliga. Likheten är lite för stor för att det ska vara en slump, och till en början stör det mig, men Shaffers bok  berättar en helt annan och egen historia om andra världskriget och hur Guernsey påverkades. Ingen tungviktare, men en väldigt rar historia och informativ angående ockupationen. Rekommenderas.

Ninas resa av Lena Einhorn

Nina Rajmic tillbringade i princip hela sin tonårstid som judisk flykting under andra världskriget. Familjen trodde till en början att förföljelsen snart skulle ta slut, och att deras möjligheter att klara sig skulle vara bättre i Warsawa. De kunde inte haft mer fel… Av de 445000 människor som bodde i Warsawas getto, överlevde bara runt 600. ”Ninas resa” handlar om hur Nina trots stora faror lyckades inte bara överleva kriget utan även tidvis föra ett nästan normalt liv. Det är en stark skildring av hur man kan överleva som människa trots omänskliga förhållanden.