Utmaningar för 2010

Det är dags att börja fundera på läsutmaningar för nästa år. Jag har hittat några olika som jag vill vara med på:

Förutom dessa organiserade utmaningar har jag en del privata ambitioner, främst att försöka minska mängden oläst på hyllorna, men även att försöka läsa om. Sedan ett par år sätter jag en färgad pappersremsa i alla böcker jag läser och min tio-års-plan är att jag bara ska ha helt nyköpta böcker utan pappersremsa i. Böcker som aldrig lockar till omläsning ska sorteras bort.

Jag vill också läsa mer riktigt gamla böcker, före Shakespeare. I år har jag läst en del gamla romerska och grekiska texter, under 2010 är det gammal-nordisk/nord-europeiska texter som lockar, t.ex. de isländska sagorna, Beowulf och Nibelungens ring.

Catullus dikter om kärlek och hat

Catullus berättar om sin kärlek till Lesbia, som inte är honom trogen, och sin avsky för olika dåtida kändisar. Det pendlar mellan finstämd kärlek och rena könsord och svordomar. Bitvis är det vackert och bitvis närmast pubertalt. Den enda anledningen att läsa Catullus är för att hans dikter är 2000 år gamla, om man vill läsa bra poesi finns det andra, t.ex. Ovidius för att nämna ett annat klassiskt namn. Mer information om Catullus finns i Wikipedia.

Really-old-classics, retrospective

The Really-old-classics challenge finished july 31. I only finished 3 books, and it turned out to be quite different books from what I set out to read. I originally had decided to read

  • Canterbury Tales
  • New Testament
  • Herodoto’s histories
  • Aesopos fables 
  • Islandic sagas

but I read

  • Epictetos’ Handbook in the art of living (The only thing in life you can be sure of is your own actions, so don’t try to find happiness in material things or other things outside your control. If people hurt you it’s only because you put too much importance on things or people. If you stop caring about things nobody will be able to hurt the real you, only your body.)
  • The epic of Gilgamesh (A old tale about a hero and how he became a great king. Also contains an old version of Noahs ark.)
  • Ovid’s Metamorphoses (Stories about change, physical and metaforical. My favourite story was about Filemon and Baucis, the old married couple whose only wish was for neither of them to survive the other. When it was time for them to leave this world they were transformed into two intertwined trees.)

I had a lot of fun reading these Really Old Classics, and beginning several others that I hope to finish eventually. I’m not going to stop reading these old books just because the challenge is ended. I still have the original list to finish, and all the other books I’ve bought for this challenge!

Recension: Metamorfoser

Titel: Metamorfoser

Författare: Publius Ovidius Naso

Vad är det: Ovidius’ väldiga myt- och sagosamling Metamorfoser har haft ett starkt inflytande på europeisk litteratur. Den har överallt väckt beundran och har skänkt stoff till diktare som Shakespeare, Milton och Goethe. Som källa till den grekisk- latinska mytologin är ”metamorfoserna” ovärderlig, inte minst därför att de innehåller en stor mängd berättelser som inte överlevt i någon annan form. Här möter vi Dafne, Faëton, Narcissos, Pyramus och Thisbe, Niobe, Daidalos och Ikaros, Orfeus och många andra av den klassiska litteraturens odödliga gestalter. (Källa: bokförlaget Natur & Kultur)

Varför läste jag boken nu: Jag läste boken som del av Rebecka Reids Really Old Classics Challenge.

Min åsikt: Som barn kom jag i kontakt med den grekiska mytologin genom SVT:s julkalender 1981 Stjärnhuset (som hade en interaktiv julkalender där man klistrade in stjärnbilder), och genom olika sagosamlingar. Många av dessa berättelser är kända idag enbart på grund av Ovidius Metamorfoser.

Utgåvan jag läste innehåller ett urval ur Ovidius Metomorfoser, tillsammans med den latinska originaltexten och information om var i originalet utdraget kommer ifrån. Vid första genomläsningen kändes urvalet rikhaltigt och jag avbröt vid flera tillfällen läsningen i så mycket som flera veckor eftersom det episka formatet var svårläst för mig. När jag läst sista sidan vände jag tillbaka och läste om första berättelsen igen och jag tror att det här är en bok jag kommer återkomma till. Nu skulle jag gärna ha tag i en mer komplett översättning.

Ovidius styrka ligger i miljöbeskrivningarna. Det är måleriskt och vackert beskrivet och stundtals väldigt detaljrikt. Metamorfoserna är oftast bokstavliga, Io som blir förvandlad till en kviga, Daphne som förvandlas till det första lagerträdet, men här finns också berättelsen om Pyramus och Thisbe, föregångare till Romeo och Julia, där där det dubbla självmordet förvandlar mullbärsträdets frukter från vita till blodröda. 

Min favorit är berättelsen om Filemon och Baukis, det strävsamma gamla paret som av när gudarna frågar vad de önskar sig mest av allt svarar ”och då hela vårt liv vi levat i endräkt, må vi då ock somna in vid samma timme och aldrig jag hennes dödsbål se eller själv begravas av henne.” De förvandlas när de nått sin levnads slut till två sammanflätade träd. Ovidius själv har sett träden så det måste vara sant!

Gilgamesheposet

Gilgamesheposet handlar om kung Gilgamesh som levde för ungefär 4000 år sedan. Man tror att han var en riktig historisk person. Standardversionen av Gilgamesheposet skrevs ca 1250 f.kr. och den översättning jag läst är baserad på de ca 70 kopior i verierande skick man hittat. Vissa avsnitt har inte bevarats alls; inte konstigt om man tänker på att de skrevs med kilskrift på lertavlor som haft 3000 år på sig att gå i bitar. Eposet är förvånansvärt lättillgängligt och läsvärt för att vara världens äldsta skönlitterära verk.

Gilgamesheposet börjar med att beskriva Gilgamesh som en stor och vis kung, för att sedan gå tillbaka till hans vilda ungdom då alla tyckte han var jobbig. Han tävlade med de unga männen och slog dem i alla tävlingar; alla unga kvinnor var tvungna att tillbringa sin bröllopsnatt med Gilgamesh istället för brudgummen. Gudarna skapade då Enkidu, en ursprunglig vild man, till Gilgameshs jämlike och den som kan stå upp mot honom. Första gången de träffas kommer de i bråk, men blir snart bästa vänner och upplever ett antal äventyr tillsammans. Större delen av Gilgamesheposet  består av en skildring av deras två största äventyr tillsammans. Med i eposet är också berättelsen om den stora floden, som i Biblen kallas syndfloden. Gilgamesh är inte med där själv, men han träffar den odödlige Utnapishtim som berättar om den.

Jag blev väldigt positivt överraskad av Gilgamesheposet. Det var lättläst, spännande och personerna utvecklades under berättelsens gång. Vissa delar av historien saknas tyvärr och på en del ställen blev berättelsen väldigt fragmentarisk. Jag rekommenderar den till alla som är intresserade av forntida litteratur.