Den femte vågen

Den femte vågen av Rick Yancy passar bra in i de senaste årens överflöd av tonårsdystopier. Här har utomjordningarn anfallit och större delen av mänskligheten har utplånats av de tidigare fyra anfallsvågorna: EMP för att slå ut all elektronik, framkallade naturkatastrofer, en ebola-liknande pest och slutligen Tystarna, människor som övertagits av utomjordingarna för att som krypskyttar eliminera de sista överlevarna.

Cassie har klarat sig så här långt, men hennes föräldrar är döda och hennes bror är omhändertagen av militären. Mitt i vintern tar hon sin tillflykt till skogen. Varje människa hon möter är en möjlig fiende.

Samtidigt, en liten bit därifrån, vaknar en ung man upp hos militären. Han har haft pesten, men överlevt, och ges nu möjligheten att ansluta sig till armén.  Han och andra barn och ungdomar ska tränas för att kämpa mot utomjordingarna och de människor de tagit över.

Den femte vågen är kanske inte världens mest originella bok, men den är spännande och det är lätt att leva sig in i huvudpersonernas problem. I en värld där de flesta människor är döda och de som finns kvar kan vara besatta av utomjordingar, hur ska man kunna veta vem som går att lita på? När man hittat trygghet och gemenskap, vågar man ifrågasätta och tänka själv?

Jag gillar verkligen Cassie som huvudperson. Hon är komplex och samtidigt enkelspårig. Hennes fokus är överlevnad, precis som det ska vara när världen håller på att gå under.

Den femte vågen köptes från början till mina barn, men det blev jag som läste den istället. Jag gillade den verkligen och nu väntar jag bara på nästa del.