Rött stoft

Rött stoft, den tredje delen i Ann Cleeves deckar-serie om Shetlandsöarna, är den svagaste delen i serien. Det betyder inte att den är dålig eller tråkig, bara att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar eftersom jag tyckte mycket om de två första delaren, Svart som natten och Vita nätter.

Några unga kvinnor som håller på med en arkeologisk utgrävning på en av Shetlandsöarna, Whalsay, hittar mänskliga benrester i marken nära torpet Setter. Benbitarna är troligtvis från 1400-talet, men det väcker mer närliggande minnen i bygden. Så hittas kvinnan som bor på Setter skjuten, men är det en hemsk olyckshändelse när en av kaninjägarna i trakten skickat iväg ett skott åt fel håll i dimman eller blev hon avsiktligt dödat? Allt tyder på att det var en olyckshändelse, men så hittas ytterligare en person död …

Den här delen i serien känns mer vag än de tidigare delarna. Även nu när jag läst ut boken har jag svårt att riktigt sätta fingret på vad den handlar om. Jag har läst väldigt många deckare och oftast har jag någon idé om vem som gjort det, men den här gången kunde jag inte förutse vem den skyldige var. Det gör att jag har svårt att riktigt acceptera att Cleeves lösning är den rätta och att historien är avslutad. Eftersom Cleeves är så bra på att skriva fristående böcker, trots att huvudpersonernas privatliv utvecklas från bok till bok, så rekommenderar jag att man hoppar över den här delen i serien. Om nästa bok är läsvärd återstår att se, men de två första delarna kan jag rekommendera.

 

Läs även andra bloggares åsikt (via bloggar.se) om: Ann Cleeves, Rött stoft, Red bones