Oscar Wilde and the Candlelight Murders

Oscar Wilde and the Candlelight Murders av Giles Brandreth är en mysig deckare, som passar bra som förströelse en regnig höstdag. Oscar Wilde hittar en dag en pojke han känner mördad och eftersom polisen verkar ovillig att utreda mordet tar han saken i egna händer tillsammans med sin gode vän Arthur Conan Doyle. Berättelsen använder som ramverk verkliga händelser i Wildes liv (mordgåtan är naturligtvis påhittad) och verkliga vänner. Både berättaren Robert Sherard, Oscar Wilde själv och hans vänskap med Arthur Conan Doyle är baserat på dagböcker och brev från den tiden.

Jag gillade boken, men precis som med chick lit tycker jag inte att den räcker hela vägen. Personteckningen känns platt, om än med viss charm, och det var inte så svårt att förutse vem mördaren var, även om motivet helt saknar psykologisk trovärdighet. Trots det, är det en bok jag kan rekommendera till de som tycker om lättlästa böcker som inte kräver så mycket av läsaren. Perfekt strandlitteratur, kanske? Själv blev jag mest sugen på att leta upp en riktig biografi över Oscar Wilde, han måste varit en fascinerande person.

Oktober-sammanfattning

I oktober har jag läst ovanligt lite böcker eller snarare, jag har lagt ovanligt lite tid på att läsa böcker. Det har förmodligen att göra med att jag har en ny laptop istället för min gamla stationära dator och därför tillbringat mer tid framför skärmen istället för att läsa. Jag vänjer mig nog snart. 🙂 Det blev totalt 7 böcker utlästa.

• Dead until dark
• Älskade
• 39årskrisen
• Judge Dee at work
• Bara ett liv
• From dead to worse
• The Lacquer Screen

The Lacquer Screen

The Lacquer Screen av Robert van Gulik är ännu en deckare med domare Dee i huvudrollen. Här har domaren beviljats en kort semester, som ska tillbringas inkognito i en grannprefektur. Väl där har domaren svårt att hålla sig borta från brottsbekämpning och det blir inte lättare av att det lokala buset får för sig att han och hans assistent är landsvägsrånare som behöver beskydd …

Berättelsen är full av färgstarka karaktärer och ger en spännande inblick i livet i det gamla Kina. Boken utspelar sig på 700-talet, men författaren har efterapat stilen hos kinesiska 1600-tals-författare (även vad gäller de misstag och anakronismer de lagt in i sina berättelser om domare Dee). Just den här historien hade jag inte läst förut och det gjorde det ännu roligare att följa med på domarens äventyr.

Älskade av Toni Morrison

Älskade är en sån bok som många (framför allt amerikanska) bokbloggare listar som den bästa bok de läst. Det verkar bero på att den är obligatorisk läsning i många amerikanska skolor, så många läser den i tonåren när de är som mest påverkbara. Boken gjorde starkt intryck på mig nu när jag läste den för första gången i trettioårsåldern, men det är inte det bästa jag läst. Det var inte helt lätt att hålla intresset uppe när Sethe, Denver och Älskade allt mer trasslar in sig i ett destruktivt förhållande baserat på Sethe och Denvers tro att Älskade är Denvers mördade syster som kommit tillbaka från graven för att avkräva Sethe botgöring. De partier som berättade bakgrundshistorien, slavtillvaron och deras liv utanför huset var de i mitt tycke intressantaste. Boken är trots allt väl läsvärd, framför allt för sin svidande kritik mot slavsystemet och den är en av de starkaste skildringar jag läst om hur familjer splittras och hur framför allt mödrar inte vågar älska sina barn eftersom de vet att de inte kommer få behålla dem. Och vådan av att älska sina barn för mycket …

Älskade läst jag som en del i Lyrans Jorden Runt på 8 böcker-utmaning.

Bara ett liv

Sara Blaedels tredje bok om polisen Louise Rick handlar om hedersmord. En invandrarflicka hittas mördad i vattnet utanför Holbaek och misstankarna faller snart på familjen. Rick är utlånad till riksmordkommisionen och får nya människor att samarbeta med, något som antagligen är ganska bra med tanke på hur hennes privatliv rasade samman i slutet på förra boken.

Blaedel har läst på ordentligt om bakgrunden till hedersmord och läsaren får sig en ordentligt lektion förklädd till deckare, något som är bara positivt. Här blir motivet till hedersmord begripligt och visar på dilemmat för en ung flicka som vill vara en god dotter och ändå ha den frihet andra unga kvinnor har. Föräldrarna är fria att blunda för dotterns beteende bara tills ryktet börjar gå, då måste något göras för att återupprätta hedern. Så länge omgivningen är okunnig är hedern inte hotad … annars är det bara ett liv som måste offras för att rädda alla andra.

Jag gillar Blaedels deckare, delvis för att Louise Rick är en sympatisk polis och bra beskriven, delvis för att böckerna helt enkelt är bra skrivna. Det hade kunna hamna på veckotidningsnivå, men historierna känns istället verkliga. I denna boken är miljön inte så tydligt dansk, men det är annars ytterligare en anledning att läsa Sara Blaedel. Bra danska deckare växer inte på träd.

Judge Dee at work

Judge Dee at work är en liten pärla bestående av åtta detektivnoveller skrivna av den holländske diplomaten och Kinakännaren Robert van Gulik. De novellerna utspelar sig vid olika tillfällen under domarens karriär, från hans första post till hans sista, och fyller på så sätt ut tiden mellan fullängdsböckerna. Varje novell är ett litet mästerverk som visar domare Dees överlägsna slutledningskonst.

Rekommenderas till alla som är intresserade av det gamla Kina och gillar Sherlock Holmes.

39årskrisen

Holly, Olivia, Saffron, Paul och Tom var bästa vänner som tonåringar, men allt eftersom åren går har de glidit isär och numera är Tom den enda förenande länken. Tom är den som har kontakt med alla och är allas bästa vän, speciellt Hollys, även om både Tom och Holly är gifta och har barn på var sitt håll. Så en dag blir Tom dödad i en terroristattack och det gamla gänget återförenas för minneshögtiden. De börjar umgås igen, något som i förlängningen leder till att de alla omvärderar sina liv. Framför allt Holly börjar fundera över om hon verkligen är lycklig med Marcus eller om det egentligen var Tom som varit mannen i hennes liv?

Det här är typisk chick-lit och därför ganska lättviktig och snabbläst. Boken innehåller allvarliga ämnen, som barnlöshet, olyckliga äktenskap, otrohet och alkoholism, men ibland känns det som om jag läser den förkortade versionen, där viktiga händelser och insikter sammanfattas till ett “tre månader senare” eller “då förstod hon”. Det finns tillräckligt med huvudpersoner för att alla ska kunna hitta någon att identifiera sig med och intrigen är bra utformad och engagerande. Kort sagt,en nog så underhållande bok som får läsaren att både skratta och gråta.

True Blood – bok och tv-serie

För ungefär 1½ år sedan läste jag på amerikanska bokbloggar en massa recensioner för en bokserie om en telepatisk servitris vid namn Sookie Stackhouse. Böckerna lät intressanta, så jag köpte och läste första delen. Dead until dark var bra och spännande, men med tanke på hur många bra böcker det finns att läsa så hade jag ingen brådska att läsa fler delar i serien.

Sen började det pratas om tv-serien baserad på böckerna. När True Blood började visas i Sverige (på Canal+) spelade jag in första avsnittet, men eftersom det innehåller så mycket sex och våld och jag har små barn fick jag aldrig tillfälle att titta på det.

I somras var jag på semester i USA. En dag satt jag på en järnvägsstation och insåg att jag inte hade någonting att läsa. Där fanns en liten bokhandel och bland böckerna hittade jag andra boken i serien om Sookie. Efter lite funderande köpte jag den. Nästa dag, när boken var utläst, kom jag tillbaka och köpte tredje delen. Efter det har jag köpte en ny del i serien allt eftersom jag läst ut dem.

Böckerna om Sookie Stackhouse är inga mästerverk. Chalaine Harris kommer aldrig få Nobelpriset eller bli en författare man skryter om att ha läst. Den närmsta motsvarigheten är istället serier som Grottbjörnens folk eller Virginia Adams böcker. Lättläst, spännande, sexigt. Helt fascinerande medan man läser och förmodligen bortglömt om tio år.

Senaste dagarna har jag läst om första delen i bokserien igen. Dead until dark introducerar oss till Sookie Stackhouse, Bon Temps och vampyren Bill. Den är en korsning mellan fantasy och deckare, där fokus dels ligger på en serie mord på kvinnor som umgås med vampyrer och dels på hur byhålan Bon Temps reagerar på nyheten att vampyrer inte bara finns, utan även flyttar in i byn. Genom att beskriva folks reaktioner på Bill, belyser Harris även den vardagsrasism som finns i USA. Även Sookie är utsatt för folks fördomar, som outbildad barflicka/dum blondin. Fantastik och deckare är ofta bra på att sätta fokus på hur samhället fungerar eller hur det borde fungera i den bästa av världar.

Det är även intressant att jämföra första boken i serien med första säsongen av tv-serien. True Blood visas just nu på SVT, med möjlighet att titta på de två senaste avsnitten när man vill via SVT play. Jag har sett alla avsnitt hittills och tycker stämningen och Sookies personlighet har överförts på ett bra sätt. Böckerna är helt berättade från Sookies perspektiv, som om hon berättade historien för läsaren, men i tv-versionen har regissören valt att även visa scener där Sookie inte är med. Detta betyder att Sam och Jason har större roller i tv-serien än i böckerna, och Tara, Sookies bästa vän i tv-serien och en mycket viktig roll, finns överhuvudtaget inte nämnd i första boken. Tara dyker upp i senare böcker, men är aldrig en lika viktig person i Sookies liv i böckerna som i tv-serien. De förändringar som gjorts är i de flesta fall till det bättre, tv-serien är betydligt mer omväxlande och intressant än om vi enbart följt Sookie till och från arbetet, men det är förändringar som krävts vid översättningen från bok till tv, inte någon kritik mot boken. Tvärtom är just första-persons-perspektivet i boken det som gör bokserien så underbar.

Jag har hittills läst sju av nio publicerade delar, och författaren har inte avslutat bokserien än. Sookie är rolig, rättfram och modig. Jag kommer säkert skriva mer om henne här på bloggen.

Berlinerpopplar

Berlinerpopplar är första delen i en trilogi av Anne B. Ragde och det märks. De första 90 sidorna (av en bok på 280 sidor) är introduktion, ca 30 sidor var om Erlend, Margido och Tor Neshov. Precis som i svenska motsvarigheten Brunstkalendern (som jag också gillade) handlar Berlinerpopplar om omaka syskon som återförenas i samband med en förälders död. Till skillnad från Brunstkalendern är Berlinerpopplar inte en avslutad historia, utan det känns verkligen att det är början av en serie.

Jag tyckte Berlinerpopplar var en väldigt trevlig bok, även om den handlar om en splittrad familj och mörka familjehemligheter. Om huvudpersonerna varit kvinnor istället för män hade jag klassad boken som  chick-lit. Det mest negativa var att historien inte fick något ordentligt slut, men det kanske är lite för mycket begärt av första delen i en serie. Nästa del, Eremitkräftorna, åker härmed upp på min vill-läsa-lista!

September-sammanfattning

Under september läste jag medvetet omväxlande utmaningsböcker och ren nöjesläsning. Det blev en väldigt trevlig månad med en hel del deckare, bra romaner och lite fakta. Den enda bok jag inte gillade rakt av var Färden genom mangroven. Jag ligger lite efter med recensioner igen (fortfarande?), men det kommer så småningom. Om någon recension är mer intressant kan ni väl fråga efter den i kommentarerna.

1. In defense of food
2. The fifth child
3. Människohamn
4. I Hades käftar
5. De ruskiga romarna
6. Färden genom mangroven
7. Mannen med sälgpiporna
8. All together dead
9. Kackerlackorna
10. Rödhake
11. Berlinerpopplar
12. Att läsa och skriva

(Böckerna är ordnade efter läsdatum, inget annat!)