Pengar

Pengar av Victoria Benedictsson handlar om Selma Berg, en käck och ambitiös 16-åring med konstnärsdrömmar. När hon inte får lov att gå i konstskola väljer hon att istället gifta sig med en rik, betydligt äldre man, som hon inte är förälskad i och som hon finner fysiskt motbjudande. Äktenskapet blir till synes lyckligt, men bara för att Selma är bra på att dölja sina verkliga känslor.

Enligt Benedictsson säljer Selma sig för pengar när hon gifter sig med en rik man utan att älska honom och boken är en anklagelseskrift mot den svenska lagstiftning som tillät unga kvinnor att gifta sig vid 16-års ålder, innan de var vuxna nog att förstå vad äktenskapet innebär, samtidigt som myndighetsåldern för kvinnor var 25 år. Selma hade ärvt pengar som skulle kunnat bekosta hennes konstutbildning, men innan hon blir myndig får hon inte röra pengarna. Flickans förmyndare var den som skulle bevaka hennes rätt, men ofta nog värderades ett fördelaktigt giftermål mer än flickans känslor. Möjligheterna för en kvinna att försörja sig själv var små; det var få yrken som ansågs passande för fina flickor.

Benedictsson anklagar inte bara det patriarkala samhället, även flickornas mammor får del i skulden – de uppfostrar flickorna till att ta avstånd från allt som tillhör männens värld och gör dem därmed oförberedda på vad äktenskapet innebär, både sexuellt och samlevnadsmässigt.  Selmas kusin läkaren beklagar sig över att han inte kan prata med sin fästmö om sitt yrke, hennes uppfostran har gjort att hon tycker allt som har med kroppen att göra är snuskigt och fult.

Berättelsen om Selma kan läsas som en utvecklingsroman, hur en naiv flicka som flyr in i äktenskapet blir en klokare, mer luttrad kvinna som tar ansvar för sitt eget liv. Den kan också läsas som en kärlekshistoria med förhinder, där varma känslor mellan Selma och hennes kusin aldrig får erkännas. Det är också en feministisk kampskrift som fortfarande är aktuell, kanske inte så mycket bland moderna svenska flickor, men desto mer hos flickor som växer upp i hederskulturer. Det kan vara bra för oss att veta att man även i Sverige levde i en hederskultur där mannen härskade suverän, även om vi på 100 år kommit väldigt långt i kvinnlig självbestämmanderätt.

Läs även andra bloggares åsikt (via bloggar.se) om: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: