1222 över havet

1222m över havet ligger Finse högfjällshotel. Dit evakueras passagerarna på ett urspårat tåg och medan en orkan bäddar in hotellet i djup snö och hindrar räddningsmanskap från att ta sig dit börjar folk dö och det är inte alla dödsfall som beror av olyckan. En mördare finns instängd bland gästerna på det insnöade högfjällshotellet och Hanne Wilhelmsen, rullstolsbunden före detta polis, är den enda på plats för att försöka lösa mordet.

Anne Holt debuterade 1993 och under åren efter hennes debut läste jag flera av hennes böcker. Efter att Hanne Wilhelmsen blir skjuten och hamnar i rullstol tappade jag intresset och rensade bort böckerna från hyllan. Med sina två senast alster har Anne Holt åter fått plats bland de deckarförfattare jag uppskattar, både Presidentens val och 1222 över havet är mycket bra. Nu har jag stor lust att läsa om hennes tidigare böcker.

Hanne Wilhelmsen beskrivs på bokens baksida som en anti-hjältinna, men det kan jag inte hålla med om. Hon är totalt osällskaplig och oartig mot främlingar, men bortsett från det har hon inga av de olater andra anti-hjältar har, hon missbrukar inte, hon är inte onödigt elak (men som sagt oartig). När det blir tydligt att polisen inte kan komma i tid för att utreda mordet gör hon det som måste göras, om än motvilligt. Jag gillar henne.🙂 Ett belysande citat (från början av boken):

Mitt förhållande till andra människor är, hur ska jag uttrycka det, av mer akademisk karaktär. Jag vill helst inte ha med dem att göra, något som lätt kan tolkas som bristande intresse. Det är fel. Människor intresserar mig. Därför ser jag mycket på teve. Jag läser böcker. Jag har en dvd-samling som många skulle avundas mig. På min tid var jag en bra utredare. Bland de bästa skulle jag vilja påstå. Något sådant skulle vara omöjligt utan nyfikenhet på andras öden, andras liv.
Det är att ha folk inpå mig som plågar mig.

I Holts förra bok, Presidentens val, hade Hanne Wilhelmsen en biroll, i 1222 över havet är hon berättelsens fokus. Det är Hanne som berättar, i jag-form, vad som händer på Finse högfjällshotell. Det är Hanne som väljer vad läsaren får veta, och boken är full av efterklokhet av typen “om jag bara vetat…” (inget ordagrant citat). Det hade kunnat vara irriterande att Hanne håller på kunskap, men i en så har bra berättad historia drunknar det lilla irritationsmomentet i allt det som är bra. En bra historia, fantastisk stämning, blinkningar klassiska deckarhistorier av Agatha Christie (Mordet på Orienthistorien utspelar sig i liknande miljö) och andra omöjliga brott. Mycket läsvärd!

4 svar

  1. Hej
    Går det bra om jag länkar till din recension från min blogg?
    Och jag tycker precis som du. En riktigt bra deckare var det. Jag gillar också Anne Holts alster och har läst en del.

  2. Tyckte okså mycket om denna bok, där Hanne får göra lite come-back, hon har ju ändå varit lite annorlunda som karaktär genom hela serien. Det finns en bok som påminner om denna en svensk skriven på 1950 talet?, som jag inte kommer ihåg vad den heter tyvärr, har det uppskrivet någonstans, där jag har sett en filmatisering av den. /Camilla

  3. Hej Camilla, jag vet inte vilken 1950-talsbok du menar, men Agatha Christies Mordet på Orientexpressen har filmatiserats med bl.a. Ingrid Berman i en biroll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: