Människohamn

Människohamn är den andra boken av John Ajvide Lindqvist som jag läst; jag läste Låt den rätte komma in förra året. Ajvide Lindqvist skriver skräckromaner, där onda människor och mobbing spelar stor roll för handlingen. I Människohamn är det onda spöken och ”uråldrig ondska” (för att parafrasera H P Lovecraft) som hotar huvudpersonen Anders och de boende på Domarön.

Historien börjar med att Anders lilla sexåriga dotter försvinner mitt ute på isen en vinterdag. Ena stunden lyser hennes röda overall bland snön, i nästa stund är hon borta och går inte att återfinna. Anders och hans hustru tvingas åka hem utan barn och inte oväntat blir det slutet för deras äktenskap. Ett par år senare återvänder Anders ensam till Domarö, svårt alkoliserad. Han hoppas kunna få ordning på sitt liv genom att återvända till en plats där han och familjen var lycklig, men Domarö innehåller inte bara goda minnen och familjen var kanske inte så lycklig innan Maja försvann som Anders trodde.

Många har jämfört Människohamn med Johan Theorins Nattfåk och visst finns det många beröringspunkter. Det är den karga miljön, krutgubben Simon har en direkt motsvarighet i Theorins Gerlof, en familj som slås sönder efter att en i familjen försvunnit och gamla hemligheter. Samtidigt så är berättelserna så helt olika, Ajvide Lindqvist skriver en skräckhistoria med bitvis makabra inslag, Theorin visserligen även han en spökhistoria men betydligt snällare och med tydliga deckarinslag. Jag tror nog att den som gillade Nattfåk även kan uppskatta Människohamn – framför allt är det roligt att kunna jämföra dem och se hur totalt olika de är trots att de har så många likheter.

Ytterligare skäl att läsa Människohamn:

  • Den innehåller en fin kärlekhistoria mellan två riktigt gamla människor
  • En av karaktärerna i boken omvärderas över ett par sidor totalt, från helt god, till helt ond, till mänsklig och älskansvärd. Det är en förvandling som i mitt tycke gör hela boken värd att läsa.
  • För att få veta hur man sköter en spiritus😀

Vad tycker du om Människohamn?

2 svar

  1. Jag har lyssnat på boken som Ajvide Lindqvist läser och det är ett stort plus till. Tyckte väldigt mycket om boken och ska lyssna på ”Pappersväggar” fr.o.m. ikväll.
    Nu vet jag inte bara hur man sköter en sprititus, har även ett egendomligt förhållande till GB gubben, flakmoppe och ”bär mig” 😉
    Boken har fastnat rejält får jag säga.

  2. Jag gillade inte Människohamn, tyckte den var alltför overklig. Jag vill bli skrämd av den här sortens böcker men den här kändes mest bara fånig. Jag tyckte mycket bättre om Låt den rätte komma in. Den fick mej att tro att det kanske finns vampyrer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: