Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

För ungefär ett år sedan läste jag Bitterfittan av Maria Sveland och retade mig på hur Sara gnällde sig igenom livet trots att hon har det jämförelsevis bra. Mycket av det hon klagade på hade mer att göra med hennes dåliga självkänsla än medveten diskriminering.

För några månader sedan läste jag Familjens projektledare säger upp sig och retade mig på hur omedveten Gunilla var över hur mycket hon tog för givet av det hennes man projektledde (som t.ex. skötseln av bilen). Hennes sätt att bara släppa allt och skapa en omöjlig situation för hennes snälle man kändes rent elakt.

Nu har jag läst Ur vulkanens mun och hittat en modern äktenskapsdystopi som jag faktiskt kan känna igen mig i, även om jag aldrig haft så svåra äktenskapsproblem som paret i boken har. Annas irritation och retlighet har jag också upplevt (även om jag brukar kalla det PMS och begränsa mig till en vecka i månaden) och jag förstår precis var den kommer ifrån. Zweigberks beskrivning av ett havererande äktenskap känns äkta för mig och det blir en nyttig varning för mig att vårda mitt äktenskap så att inte omsorgen om varandra går förlorat i irritation och surhet som det gjort för Anna och Mats.

En mycket läsvärd bok.

2 svar

  1. Jag tycker att boken är äkta, men väldigt skrämmande. Att det ska vara så svårt att kommunicera är svårt att förstå, men visst händer det allt för ofta. Jobbig läsning, men bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: