Vägen av Cormac McCarthy

Jag hade hört mycket om Vägen innan jag började läsa den, men märkligt nog nästan inget om handlingen, mer än att det handlar om en man och en pojke som reser längs en väg🙂 och boken var inte alls som jag hade trott. Den var mycket mörkare och otäckare.

Vägen utspelar sig i en post-apokalyptisk framtid; världen har brunnit och civilisationen brutit samman. Ute på vägen finns mannen och hans son, sökande efter en plats där de kan vara trygga, längs en väg där alla de möter är ett hot. Det enda som håller dem i rörelse är hoppet om att överleva en dag till.

Boken är mycket bra skriven och väldigt fängslande. Den hade kunnat vara tråkig och repetetiv, men så kändes det aldrig. Det är på många sätt en upprörande bok; skildringen av hur människor hanterar det totala sönderfallet är trovärdigt (det har hänt i mindre skala på många katastrofplatser) och eftersom man ser det genom mannens ögon väldigt nära. Boken blir ännu otäckare eftersom jag läste den precis efter att ha läst Sex Grader som ju förutspår att världen undergång kommer snart …

Andra böcker som tagit upp liknande teman är På stranden (Nevil Shute) som beskriver ett annat, mer civiliserat sätt, att hantera livets undergång efter ett kärnvapenkrig, och Flugornas herre (William Golding) som handlar om hur en grupp barn förvildas efter att ha blivit skeppsbrutna på en öde ö.

2 svar

  1. Åh visst var den bra! Så ryslig och så bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: