Lyckan, kärleken och meningen med livet

För några år sedan var Elisabeth Gilbert väldigt olycklig. Hon var gift med en underbar man, hade ett bra jobb och de planerade att skaffa barn tillsammans, men det enda Gilbert kände vid tanken på att få barn var panik. Hon var definitivt inte redo att slå sig till ro. Detta ledde så småningom till en infekterad skilsmässa, ett nytt oöverlagt och dödsdömt förhållande, och, till slut, till beslutet att göra en resa till Italien, Indien och Indonesien och tillbringa 3 månader i varje land för att försöka återfinna balansen i livet.

Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elisabeth Gilbert är en väldigt rolig och insiktsfull bok om den nio månader långa resa Gilbert gjorde och de människor hon träffade. Varje etapp förde med sig sina egna utmaningar och glädjeämnen, allt skildrat med humor och rak uppriktighet. Tilltalet är direkt och trots att vi är diametralt olika, hon och jag, så blir jag berörd av hennes berättelse.

Man kan läsa Lyckan, kärleken och meningen med livet som en ren reseskildring eller så kan man uppmärksamma hennes andliga resa, från tröstätande i Italien till rofylld närvaro på Bali. Gilbert växte mycket som människa under resans gång och hon delar generöst med sig av sina insikter. Det är ändå som reseskildring boken fungerar bäst och Gilberts beskrivning av de platser hon besöker och framför allt de människor hon träffar på är väldigt roliga och intressanta.

 

Läs även andra bloggares åsikt (via bloggar.se) om: Elisabeth Gilbert

Bokrecension: Rabbit-Proof Fence

Titel: Rabbit-Proof Fence

Författare: Doris Pilkington

Handling:  Tre halvblodsflickor, som av myndigheterna tagits ifrån sina aborigin-mödrar och placerats på internatskola, rymmer och går nästan 200 svenska mil genom vildmarken för att komma hem.  Boken är skriven av den älsta flickans dotter.

Varför läste jag boken nu: Rabbit-Proof Fence är ett av alternativen i Lyrans Jorden Runt på 8 böcker utmaning för etappen Oceanien. Den har legat på min att-läsa-lista sedan jag i våras läste Jo Nesbos Fladdermusmannen och blev intresserad av aboriginernas historia.

Min åsikt: Pilkington börjar med att berätta historien om europernas kolonialisation av väst-Australien och aboriginernas reaktion på den. Här får man bakgrunden till varför myndigheterna mer eller mindre rövade bort halvblodsbarn till internatskolor. Moore River skolan där flickorna hamnade var helt i klass med barnhemmet i Dickens ”Oliver Twist”, drivet av människor som inte tycker om barn och bara är intresserade av att hålla kostnaderna nere (och behålle eventuellt överskott själv). Jag har full förståelse för att flickorna rymde.

Den inledande delen av boken är lite seg och jag är inte riktigt förtjust i sättet att berätta historiska händelser genom tablåer och dialoger. Men det tar sig när flickorna rymt och fotvandrar genom skiftande natur. Utsända poliser och spanare försöker fånga dem och det är bitvis riktigt spännande, även om slutet är givet på förhand.

Ironin är att alla tre flickorna senare skickades tillbaka till skolan, även författarinnan har tillbringat en del av sin barndom där, men det finns inte med i boken. Det hade varit intressant att få redan på mer om deras liv, men det kanske kommer i uppföljaren?

På det hela taget var det en gripande bok, men den känns inte helt nödvändig att läsa. Förmodligen blir den mer spännande som film. Jag tycker inte man riktigt kommer flickorna nära; författaren har gått ett steg för långt i sitt arbete att göra en bok av några gamla damers minnen, och tappat bort deras personligheter. Jag hade gärna läst fler ofiltrerade minnen istället för tillrättalagda fakta.

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

Jeanette Winterson blandar minnen från sin uppväxt med kommentarer och sagor och resutlatet blir en spännande inblick i hur det kan vara att växa upp i en starkt (fri-)religiös familj. Hennes uppväxt är lycklig, om än något bisarr, men när hon i tonåren förälskar sig i en annan flicka bryter helvetet löst.

Det här var en spännande bok att läsa, delvis för att den är skriven som ett stilistiskt experiment som blandar självbiografiskt material med infall och belysande berättelser, delvis för den beskriver en annorlunda uppväxt. Jag gillade den och kommer säkert att läsa mer av Jeanette Winterson.

Persepolis D.1-4 av Marjane Satrapi

Persepolis är en tecknad berättelse som skildrar författarens uppväxt i Iran efter att Shahen störtats 1079.  Det är spännande att läsa om hur hennes liv utvecklar sig och även att jämföra de restriktioner som läggs på Marji av de religiösa ledarna med de som drabbar huvudpersonerna i Khaled Husseinis Tusen strålande solar. Marjane är jämförelsevis väldigt priviligierad. Hennes föräldrar är moderna och tillåtande, och protesterar mot den nya regimen så gott de kan utan att bli fängslade. Man lever ett dubbelliv, strikt när man kan bli iakttagen och festar och lever ”västerländskt” privat. Boken ger en spännande inblick i en kultur jag inte känner så väl.

Ninas resa av Lena Einhorn

Nina Rajmic tillbringade i princip hela sin tonårstid som judisk flykting under andra världskriget. Familjen trodde till en början att förföljelsen snart skulle ta slut, och att deras möjligheter att klara sig skulle vara bättre i Warsawa. De kunde inte haft mer fel… Av de 445000 människor som bodde i Warsawas getto, överlevde bara runt 600. ”Ninas resa” handlar om hur Nina trots stora faror lyckades inte bara överleva kriget utan även tidvis föra ett nästan normalt liv. Det är en stark skildring av hur man kan överleva som människa trots omänskliga förhållanden.