Neil Gaiman har tagit Kiplings Djungelbok, moderniserat den och placerat den i en kyrkogård. Resultatet, The Graveyard Book, är en trevlig ungdomsbok om Nobody Owens, kallad Bod, som förföljs av mannen Jack och räddas och uppfostras av spöken. Gaiman har anpassad ett flertal av Mowglis äventyr till en värld av spöken och gastar och andra monster, där Bod både får lära sig det han behöver för att kunna passa in i spökvärlden och sånt han behöver kunna för att klara sig i den vanliga världen när han vuxit upp och kan ta hand om sig själv. The Graveyard Book har fått flera priser, bl.a. Newbery Medal (delas ut till bästa amerikanska barnbok) och Hugo Award 2009.
Kiplings Djungelboken är en spännande skildring av hur en människa växer upp bland vargar och sedan måste ge sig ut och finna sin plats både bland djuren i djungeln och bland människorna. Gaiman håller sig nästan för nära originalet och jag kommer på mig själv att sitta och fundera över hur det gick till egentligen, i originalet. Gaimans version är mycket tydligt en ungdomsbok, han förenklar vissa händelser, minskar ner antalet inblandade och använder ett enklare språk. Naturligtvis gör han något eget av berättelsen, men det mesta som gör historien speciell är taget direkt från Djungelboken.
The Graveyard Book är en riktig bladvändare. Den är bra skriven och man lever sig in i Bods värld och hoppas hela tiden att det ska gå bra för honom. Jag tycker det var lite synd att Gaiman inte tog ut svängarna mer och byggde vidare på Djungelboken (t.ex. genom att problematisera en så udda uppväxt mer), men inser att det inte ryms inom ramen för en ungdomsbok. Den som vill läsa Djungelboken läser lämpligen originalet, men sätt gärna Graveyard Book i handen på alla skolbarn och andra som gillar ungdomsböcker.
Arkiverat under: Fantasy, Läst 2010, Recensioner | Taggat: Fantasy, Hugo Award, Läst 2010 | 1 Kommentar »
