Bokrecension: Bittert arv

Titel: Bittert arv

Författare: Kiran Desai

Handling: Bittert arv handlar om några olika personer boende i en småstad i norra Indien och fokuserar på konflikten mellan det indiska arvet och en engelsk/västerländsk uppfostran. I tillbakablickar får man se glimtar av de olika personernas liv samtidigt som upprorsmakare skapar oroligheter i området. Huvudpersoner är en pensionerad domare, hans dotterdotter, dotterdotterns pojkvän,  domarens kock och kockens son. Det finns även ett stort antal bipersoner.

Varför läste jag boken nu: Bittert arv är ett av valen i Lyrans Jorden runt på 8 böcker utmaning för etappen Asien (juli). Boken fick Booker-priset 2006 och har sedan dess blivit ganska mycket omskriven. Jag har haft den i min att-läsa-hög ett tag och tyckte det passade att läsa den nu.

Min åsikt: Bittert arv var omväxlande tråkigt ointressant och fascinerande spännande. Jag gillade att läsa om domarens liv, speciellt som de avsnitten ofta föregicks av kockens framfantiserade version där domaren är en romantisk hjälte. Kontrasten mellan hur det borde varit, och hur det faktiskt varit blev väldigt intressant. Även berättelsen om kockens sons liv i USA, där han som illegal svartarbetare lever ett helt annat och betydligt fattigare liv än familjen i Indien tror, var bitvis intressant. Tyvärr känns det som om författaren försöker berätta för många historier, om för många olika människor och händelser, och därför lyckas jag inte riktigt engagera mig i boken som helhet.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 122 andra följare