En snöig vinternatt rymmer en mentalpatient från sinnessjukhuset. Nästa morgon hittar man två döda människor i en igenfrusen vak i strömmen. Morden förblir olösta i 40 år innan en nyfiken journalist börjar rota i lokalhistorian…
Spåren på bryggan utspelar sig i en småstad inte långt från Stockholm. Fokus växlar mellan olika personer allt eftersom de har information att dela med sig av till läsaren, men huvudpersonerna är journalisten Fredrik och de olika poliser som utreder morden. Även offren och mördaren får komma till tals, men givetvis inte med sådan information att lösningen avslöjas för tidigt.
Av någon anledning har jag svårt att engagera mig i den här boken. Det låter jättespännande, men känns ganska standardmässigt. Jag vet inte om det är hoppen mellan olika personer som stör mig eller det faktum att konceptet journalist-som-lägger-näsan-i-blöt är ganska uttjatat. Fredrik verkar vara en trevlig kille och han är i själva verket inte intresserad av sensationshistorier, kan det vara därför jag inte heller intresserar mig? Historien är bra, men ledtrådarna är för tydliga och det är för mycket som påminner om andra deckare. Det här är inte en författare jag kommer fortsätta följa.
Arkiverat under: Läst 2009 | Taggat: Bokustoppen, deckare, Läst 2009 | Lämna en kommentar »
